2010-06-17 11:51:39

Trots att jag inte är singel, och totalt upp över öronen förälskad i min sambo så stöter jag självklart på en hel del killar ändå. Igår var en sådan dag, han kom fram till mig ute och sa "hej, är det pallen här utanför som jag ska ta". "Hm, ja vill du det så ta den", svarade jag. (Vi får ju leveranser på massor av träpallar varje dag och har ingenstans att göra av dem, perfekt om någon frågar om de får ta en tom pall. "Mja, alltså, vi skulle hämta något" Aha, tänkte jag och sa "är det Royal Canin ni ska hämta" "Nääe, inte vet jag?!"

Alltså, hm, han vet inte vad han ska hämta?! Jag ber honom följa med in i butiken och genast drar han upp sin t-shirt över näsan och ser ut precis som en riktigt jobbig skitunge på 12 år. Jag kunde verkligen inte låta bli att säga "vad fan är det med dig, tycker du det luktar illa eller?!" Varav han svarar: "Ja, fy sjutton". Då sa jag "fy vilken jäkla mes du är". Snacka om att totaldöda sin manlighet. Enligt min mening är det helt hjärndött som kille att gnälla, klaga och mesa sig, om det VERKLIGEN inte är befogat. Kan ju tillägga att killen åkte därifrån utan någon hämtning. Detta hade, om jag varit singel, gjort honom totalt ointressant.

Jag menar, min kille är ingen djurmänniska direkt, han är ingen kille som gillar lukten av djur eller nått, dock har han ändå jobbat med mig i djuraffären, utan en endaste antydan på klagan, det är manlighet.

Eller vad säger ni?!