2009-05-13 22:26:27

Frågan är egentligen hur många som såg sambandet med att jag slutade blogga och att Carl och jag gjorde slut. Jag orkade helt enkelt inte skriva om mina dagar och vad jag gjorde när jag inte kunde involvera Carl längre. Trots att det var ett gemensamt beslut så var det en av de svåraste beslut jag har tagit och ja, jag saknar honom varje dag. Vi hade ändå varit tillsammans i 6 år!!! Jag mår bra, det gör jag men jag inser att jag är ensam (jag vänjer mig mer och mer för varje dag), och som jag skrev i mitt senaste inlägg, det är tur att jag har mina kollegor. Jag är förvånad på många sätt över hur få kompisar jag egentligen har och hur jävla få som har frågat hur jag mår och om jag vill vara med på saker. Det finns några, och de tackar jag för, men de andra som jag ändå trodde skulle komma fråga. Kanske komma över och dränka lite sorger med vin eller glass eller vad som helst. Jag känner mig fruktansvärt sviken av andra "kompisar", vad fan är det med er? Varför visar ni ingen respekt gällande det som har hänt?

Inte en enda kompis har firat min födelsedag, jag hoppas det är för att jag själv inte orkade fixa något. Men jag är självklart glad för de grattishälsningar jag fick. Det är svårt det här, jävligt svårt men jag ska bli starkare och jag ska börja leva det liv jag vill. Just idag är ingen bra dag bara. Jag önskar bara ibland att jag kunde vara som någon annan.

Böltime it is. Jag är ledsen, resten av inläggen blir mer happy, jag lovar.
Ville bara förklara.